Vad kännetecknar en pingstbegravning?

Pingstkyrkan är Sveriges största frikyrkosamfund med omkring 85 000 medlemmar i cirka 470 församlingar. Varje församling är självständig, vilket innebär att begravningar kan se något olika ut beroende på lokal tradition och de anhörigas önskemål.

Begravningarna i Pingstkyrkan är ofta ljusa och varma med fokus på hoppet om uppståndelse och evig gemenskap i den himmelska världen. (Pingst – Frågor och svar)

Ceremonins utformning

Begravningen utgörs av en begravningsgudstjänst i kyrkan, med sång och tal och en jordfästningsakt då man viger den döde till den sista vilan. Ibland sker det i Pingstkyrkan, ibland i Svenska kyrkan eller ett gravkapell.

En typisk begravningsgudstjänst i Pingstkyrkan innehåller:

  • Personligt tal: Pastorn håller ett tal om den avlidnes liv och tro, med fokus på hoppet och Guds löften snarare än sorg och förlust.

  • Sång och musik: Musik är centralt. Det är vanligt med lovsånger, körsång och personliga musikval som den avlidne eller familjen önskat.

  • Bön och bibelläsning: Tron på uppståndelsen och det eviga livet är genomgående teman.

  • Vittnesbörd: Det förekommer ibland att anhöriga eller vänner delar korta personliga minnen eller vittnesbörd om den avlidnes tro och liv.

  • Jordfästningsakt: Pastorn viger den döde till den sista vilan. (Pingst – Frågor och svar)

En distinkt detalj: Blommor istället för mull

Ett av de mer märkbara sätten Pingstkyrkan skiljer sig från Svenska kyrkan gäller jordfästningsakten. Det förekommer sällan i Pingstförsamlingar att pastorn använder tre skovlar mull vid begravningsakten. Det vanligaste är i stället att tre blommor används, som symbol för det förgängliga, för mullen. (Pingst – Frågor och svar)

Detta är ett praktiskt tips värt att känna till som gäst – det kan annars komma som en överraskning om man är van vid Svenska kyrkans ordning.

Gravsättning

Efter begravningsgudstjänsten följer ibland gravsättning då man åker med till kyrkogården och sänker ned kistan i jorden. Det sker dock långt ifrån alltid. Ofta skall den döde kremeras senare och de anhöriga kan eventuellt vara med då askan placeras på kyrkogården.

Pingstkyrkan har inga religiösa invändningar mot varken jordbegravning eller kremering – det är den avlidnes önskan eller familjens val som styr.

Minnesstund

Efter begravningsgudstjänsten är det ofta minnesstund i kyrkan. Stämningen är vanligtvis öppen och familjär. Det är vanligt att gäster uppmuntras att dela minnen, och kaffe och enklare förtäring serveras. Minnesstunden ses som en viktig del av gemenskapen kring de sörjande.

Praktiska detaljer för gäster

  • Klädsel: Inga strikta regler, men mörk och vårdat klädsel är normen om inget annat anges i dödsannonsen.

  • Deltagande: Gäster som inte är pingstvänner är varmt välkomna. Man förväntas inte delta aktivt i sång eller bön om man inte vill.

  • Ton: Förbered dig på en varmare och mer personlig stämning än vid en traditionell högtidlig kyrkobegravning. Skratt, rörelse och spontana vittnesbörd förekommer.

  • Kollekt: Det förekommer ibland en insamling till minne av den avlidne, ofta till ett missionsprojekt eller en verksamhet som den avlindne stod nära. Det är frivilligt och brukar anges i programmet.

Tron på döden och uppståndelsen

Pingströrelsens syn på döden grundar sig i tron på Jesu uppståndelse och löftet om ett evigt liv. Pingstvänner tror på de dödas uppståndelse och att alla människor ska stå inför Gud. Det är detta hopp som genomsyrar hela begravningsgudstjänsten och ger den sin ljusa och framåtblickande ton. (Pingstkyrkan Borlänge – Vår tro)

Läs vidare