Judisk begravning: Tradition och respekt
Inom den judiska traditionen är respekten för den avlidne (Kavod HaMet) och trösten för de sörjande (Nichum Avelim) central. Begravningen präglas av enkelhet och tydliga riter som har följts i tusentals år.
Omedelbara åtgärder: Shemira
Enligt judisk sed ska den avlidne aldrig lämnas ensam från dödsögonblicket fram till begravningen.
Shomer: En person (ofta från familjen eller samfundet) vakar över den avlidne och läser psalmer.
Tidpunkt: Precis som inom islam eftersträvas en snabb begravning, ofta inom 24 timmar, men den får aldrig äga rum under Shabbat (fredag kväll till lördag kväll) eller under stora judiska helgdagar.
Chevra Kadisha – Det heliga sällskapet
Den rituella förberedelsen sköts oftast av Chevra Kadisha, ett ideellt begravningssällskap inom den judiska församlingen.
Tahara (Tvagning): En noggrann rituell rening av kroppen som utförs med stor vördnad.
Tachrichim (Svepning): Den avlidne kläds i enkla, vita linnekläder utan fickor, för att visa att vi alla lämnar världen lika, oavsett rikedom.
Enkelhet vid graven
En judisk begravning i Sverige sker nästan uteslutande genom jordbegravning. Kremation är traditionellt inte tillåtet.
Kistan: Ska vara helt i trä, utan metalldelar (spikar eller beslag), för att underlätta kroppens återgång till jorden.
Inga blommor: Istället för blommor är det vanligt att man ger en gåva till välgörenhet (Tzedakah) i den avlidnes namn. Vid graven lägger besökare ofta en liten sten på gravstenen som ett tecken på att man har besökt platsen och att minnet lever vidare.
Sorgens faser: Shiva
Efter begravningen börjar Shiva, en sju dagar lång intensiv sorgeperiod.
Hemmet: De sörjande stannar oftast hemma, sitter på låga pallar och tar emot besök från vänner och släktingar som tar med mat (eftersom de sörjande inte förväntas laga mat själva).
Speglar: Det är en tradition att täcka över speglar i sorgehuset för att flytta fokus från det yttre till den inre sorgen och bönen.
[Viktigt] Kontakta alltid den judiska församlingen tidigt i processen. De har ofta egna begravningsplatser och kan hjälpa till med allt från svepning till att ordna en Minjan (en grupp på tio personer) för de rituella bönerna.