Frågan om assisterat döende har länge varit en av de mest omdebatterade etiska frågorna inom vården i Frankrike. Beslutet i nationalförsamlingen föll med röstsiffrorna 291 för, 241 mot och 29 nedlagda röster, efter en lagstiftningsprocess som pågått i över ett år.

Vem omfattas – och vem gör det inte?

Enligt lagförslaget ska rätten till assisterat döende gälla personer som är minst 18 år, franska medborgare eller stadigvarande och lagligt bosatta i Frankrike, och som är vid sina sinnens fulla bruk. De ska lida av ett obotligt och livshotande tillstånd i avancerat eller terminalt skede, med smärta eller annat lidande som inte går att lindra, eller som patienten själv upplever som outhärdligt.

En viktig avgränsning är att personer med psykiatriska sjukdomar eller neurodegenerativa sjukdomar, som till exempel alzheimer, inte omfattas av förslaget.

Ansökan prövas av en läkare i en kollegial process, varefter en betänketid inleds innan patienten kan gå vidare. Godkänns ansökan skrivs en dödlig substans ut. Patienten administrerar den i första hand själv, men kan få hjälp av läkare eller sjuksköterska om det inte är möjligt. En samvetsklausul gör att vårdpersonal kan neka att medverka i processen.

Lagförslaget innehåller också en skyddsklausul som kommit till efter kritik: läkaren ska säkerställa att patienten har haft tillgång till palliativ vård, om patienten begär det. Bakgrunden är en oro för att bristande tillgång till palliativ vård – snarare än ett fritt val – ska driva fram önskemål om assisterat döende.

Frankrike i ett europeiskt sammanhang

Om lagen träder i kraft ansluter sig Frankrike till en grupp europeiska länder som redan har någon form av assisterat döende eller aktiv dödshjälp, bland andra Nederländerna, Belgien, Schweiz och Spanien. Lagstiftningen skiljer sig dock åt mellan länderna, både när det gäller vilka som omfattas och hur processen går till.

En omdiskuterad fråga

Debatten har framför allt kretsat kring två frågor. Dels finns en oro för att svårt sjuka eller äldre människor ska känna sig pressade att välja assisterat döende, dels har det funnits farhågor om att resurser till palliativ vård kan påverkas. Skyddsklausulen om palliativ vård är ett direkt svar på den kritiken.

Läget i Norden

Inget av de fem nordiska länderna har i dag infört aktiv dödshjälp eller en ordning som motsvarar det franska lagförslaget. Frågan diskuteras dock i olika omfattning i Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island.

I Sverige och Norge är aktiv dödshjälp förbjuden och någon motsvarande lagstiftning har inte införts. I Finland behandlar riksdagen ett nytt medborgarinitiativ om att införa en eutanasialag, efter att ett tidigare initiativ avslogs 2018. I Danmark är det straffbart att döda en annan person på dennes uttryckliga begäran, medan palliativ sedering och beslut att avstå från livsuppehållande behandling hör till den lagliga vården i livets slutskede. Även på Island är assisterat döende förbjudet, men frågan har varit föremål för politiska initiativ.

Vad händer nu?

Lagen kan inte träda i kraft förrän Frankrikes konstitutionella råd har prövat den. Premiärminister Sébastien Lecornu har meddelat att han vill att rådet särskilt granskar tre saker: hur lång den tid är under vilken en person kan ångra sin ansökan, hur personer under förvaltarskap eller godmanskap ska kunna ge ett fritt och informerat samtycke, och hur samvetsklausulen förhåller sig till vårdinrättningar som är inriktade på palliativ vård. Rådet kan godkänna, ändra eller underkänna delar av lagförslaget.

Fakta: Vad är skillnaden?

Aktiv dödshjälp
En annan person, oftast en läkare, ger den dödliga behandlingen.

Assisterat döende
Patienten fattar själv beslutet och administrerar i regel själv det läkemedel som skrivits ut.

Palliativ vård
Vård som syftar till att lindra lidande och ge bästa möjliga livskvalitet när bot inte längre är möjlig.

Källor: AP News, Assemblée nationale, Conseil constitutionnel, Store medisinske leksikon, Retsinformation, Sundhedsstyrelsen, Eduskunta, Statens medicinsk-etiska råd (SMER) samt Althingi.