På omkring sju meters djup utanför den indonesiska ön Bali finns något som vid första anblicken kan likna vanliga undervattensformationer. Fiskar simmar mellan strukturerna och på deras ytor kan nytt marint liv få fäste.
Men reven har en ovanlig historia. De innehåller aska efter avlidna.
Det brittiska företaget Resting Reef har utvecklat en metod där kremerade kvarlevor blandas med andra material och formas till konstgjorda rev. Tanken är att skapa en sista viloplats som inte bara bevarar minnet av en människa, utan också kan bli hem åt nytt liv under havsytan.
Från urna till undervattensrev
I stället för att placera askan i en traditionell urna används den som en del av materialet i en särskilt utformad revstruktur. Formen ger fiskar skydd och skapar ytor där koraller och andra marina organismer kan etablera sig.
Reven placeras på utvalda havsbottnar där naturliga livsmiljöer har skadats. Ett av områdena ligger vid byn Tulamben på norra Bali, där havsmiljön under lång tid påverkats av bland annat destruktiva fiskemetoder.
För anhöriga blir minnesplatsen samtidigt något som förändras med tiden. Varje rev får en geografisk position, och familjen kan följa utvecklingen genom bilder och filmer. Den som reser till Bali kan även besöka platsen genom snorkling eller dykning.
En gravplats som förändras med tiden
Idén utmanar föreställningen om vad en gravplats kan vara. I stället för en gravsten eller en urna som förvaras på land blir minnesmärket en del av ett levande undervattenslandskap.
Tekniken har utvecklats i samarbete med SEA LIFE London Aquarium, där material och revstrukturer har undersökts för att bedöma hur de fungerar i marina miljöer.
Men det finns också praktiska frågor. Att transportera aska mellan länder, placera konstruktioner på havsbotten och säkerställa att miljön inte skadas kräver både tillstånd och noggrann planering. Och ett konstgjort rev är inte automatiskt en miljövinst bara för att det lockar fiskar.
För många kan dessutom en gravplats nära hemmet ha ett värde som ett avlägset rev aldrig kan ersätta.
Ändå väcker tanken en intressant fråga om hur vi vill bli ihågkomna.
En gravsten står kvar, år efter år, medan världen omkring den förändras. Ett minnesrev förändras självt. Nya organismer får fäste, fiskar söker skydd och det som en gång skapades för att hedra ett avslutat liv kan gradvis bli en del av livet i havet.