Två vita urnor sänktes i jorden på Norra kyrkogården i Lund. I dem fanns kvarlevor som hade förvarats i glasburkar i årtionden – det som återstod av den Bromanska samlingen.
Den 13 oktober tog Lunds universitet avsked av de foster och dödfödda barn som en gång hade samlats in för medicinsk forskning. På barngravplatsen fick de en sista vila, med körsång och tal från universitetets företrädare.
– Farväl, små barn, inledde rektor Erik Renström sitt tal, enligt universitetets skildring av ceremonin.
Inga uppgifter om att mödrarna tillfrågades
Bakom gravsättningen ligger en historia som sträcker sig tillbaka till första hälften av 1900-talet.
Anatomen Ivar Broman studerade fosterutveckling och byggde genom ett nätverk av läkare och barnmorskor upp en omfattande samling. Kvarlevorna skickades från svenska sjukhus, framför allt i Skåne. Insamlingen skedde under 1920–1950-talen och omfattade över 1 100 foster och barn.
Men vad visste kvinnorna vars graviditeter hade slutat i en förlust?
Enligt SVT:s redogörelse för universitetets utredning finns inga uppgifter om att de tillfrågades. Inget tyder heller på att läkare eller barnmorskor försökte inhämta deras tillstånd.
När universitetet beslutade att avveckla samlingen var detta en central fråga. Medicinska fakultetens dekan Maria Björkqvist beskrev insamlingen som oetisk och kränkande med dagens syn på etik. Universitetet ville inte låta kränkningen fortsätta genom att behålla kvarlevorna.
Historien bevaras, kvarlevorna begravs
År 2025 fick professor Bo Ahrén i uppdrag att utreda samlingens historia, forskningsvärde och framtid.
Då återstod 234 preparat i 185 glasburkar, med både hela foster och barn och delar av foster. Det kvarvarande materialet hade inte använts i forskning sedan insamlingen avslutades.
Fotografier, konserveringsrapporter, brev och andra handlingar finns däremot bevarade. Utredningens bedömning är att dokumentationen räcker för framtida historisk forskning. Samlingens historia kan därmed undersökas även efter gravsättningen.
Ett avsked med ord från deras tid
Vid ceremonin medverkade Sankt Johannes kammarkör. Sjukhusprästen Olof Bråliden använde en äldre grifteordning, med böner och formuleringar från den tid då fostren och barnen levde.
Rektor Erik Renström talade om forskningens ansvar och om att sökandet efter kunskap måste ta hänsyn till människors integritet, samtycke och värdighet.
Därefter sänkte han och dekan Maria Björkqvist urnorna i graven. En minnessten ska resas.
– Kära barn, ni hann aldrig leva era liv. Nu tar vi avsked. Farväl, avslutade rektorn sitt tal.
