Under hösten 2025 utkom boken Den dolda sorgen av Mikael Rostila, professor i folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet. Boken bygger på 15 års forskning om anhörigförluster och belyser ett växande problem: sorgen har blivit individuell, dold och i vissa fall undanträngd för att den inte passar in i vår strävan efter ständig lycka.
Sorgen som ett samhällsproblem
Historiskt sett var sorgen en gemensam angelägenhet där stöd fanns nära i byn eller närsamhället. Idag sörjer vi i större utsträckning ensamma, vilket Rostila menar kan leda till allvarliga hälsokonsekvenser.
Bristfälligt stöd: Trots att förlusten av en närstående är en av livets mest omvälvande händelser, är det samhälleliga stödet idag ofta bristfälligt och behöver utvecklas.
Ensamhet i sorgen: Varannan svensk ångrar saker de aldrig sa till en anhörig på dödsbädden, och statistik från februari 2026 visar att fotografier och "kaffekoppen" är de viktigaste sätten vi använder för att försöka hålla minnet levande på egen hand.
Vikten av ritualer och "fortsatta band"
Samtidigt som allt fler svenskar avstår från traditionella begravningsceremonier, betonar forskningen vikten av just dessa riter för att kunna bearbeta förlusten. Annika Jonsson, docent i sociologi vid Karlstads universitet, lyfter i sitt arbete under 2025 fram begreppet Fortsatta band (Continuing Bonds) som en nyckel till läkning.
Relationen upphör inte: Att bejaka en fortsatt relation med den döda är naturligt. Det handlar inte om att "komma över" någon, utan om att hitta nya sätt att låta personen vara en del av livet.
Att skapa närvaro: Genom att aktivt skapa "närvaroupplevelser" – genom minnesrum, dagboksskrivande eller digitala arv – kan den efterlevande lättare integrera förlusten i sin egen livsberättelse.
Framtidens minnesvård: Från tystnad till samtal
För att motverka den dolda sorgen har initiativ som Dödsotyst lanserats i början av 2026. Syftet är att hjälpa oss att börja prata om döden långt innan den inträffar, för att göra det onämnbara lite mindre skrämmande.
Forskningen är tydlig: när vi sätter ord på sorgen och skapar platser (fysiska eller digitala) för våra fortsatta band, minskar risken för långvarig psykisk ohälsa.
"Läs även: När naturen håller oss – Sorgen möter det terapeutiska landskapet. Här fördjupar vi oss i hur specifika miljöer kan fungera som en förlängning av ditt sorgearbete."
BIld av Melk Hagelslag från Pixabay
