Defilering är den stund under begravningsceremonin då gästerna går fram till kistan eller urnan för att ta ett sista, individuellt farväl. Det är ett av de mest laddade och betydelsefulla ögonblicken under akten, och det finns inga krav på att du ska prestera något – det är din stund med den avlidne.
Hur går det till?
Vanligtvis bjuder officianten (prästen eller den borgerliga förrättaren) in till avskedet mot slutet av ceremonin.
Ordningen: Den närmaste familjen går fram först. Därefter följer övrig släkt och vänner, rad för rad framifrån och bakåt.
Vandringen fram: Man går fram i lugn takt. Om ni är flera från samma familj eller vänkrets går ni med fördel fram tillsammans.
Vid kistan: När det är din tur stannar du till framför kistan eller urnan. Här väljer många att buga eller niga lätt som ett tecken på respekt.
Blommor och sista ord
Många har med sig en handblomma (ofta en enkel ros eller en liten kvist) att lägga på kistan.
Handblomman: Du lägger blomman på kistans lock eller vid urnan. Om det finns ett blomsterberg på golvet kan man även lägga den där.
En tyst hälsning: Du kan stanna upp i några sekunder, sluta ögonen eller säga några tysta ord för dig själv. Det finns ingen stress; de andra gästerna väntar i stillhet.
Gå tillbaka: Efter ditt avsked går man oftast tillbaka till sin plats. Vid vissa begravningar lämnar man istället lokalen direkt efter avskedet – officianten brukar informera om vad som gäller.
Om känslorna tar över
Det är helt naturligt att bli rörd under defileringen. Det är en plats för tårar och det finns ingen anledning att dölja dem. Om du känner att det blir för tungt att gå fram ensam, be gärna någon bredvid dig om en stöttande arm, eller välj att sitta kvar och ta ditt avsked från bänkraden. Det är din närvaro och din tanke som räknas.
Vanliga frågor om defilering
Måste man ha blommor? Nej, det är frivilligt. Din närvaro är det viktigaste.
Vad gör man om man inte vill gå fram? Det går utmärkt att sitta kvar i bänken. Man kan ta ett tyst farväl därifrån istället.
Ska man röra vid kistan? Det är generellt sett accepterat att lägga en hand på kistan om det känns naturligt för dig, men de flesta nöjer sig med en bugning och att lägga sin blomma.