Förberedelser
Kroppen tvättas och kläds, ofta i enkla, värdiga kläder. Stillhet kring den avlidne är avgörande då man tror att medvetandet kan dröja kvar vid kroppen en tid efter döden. Man undviker ofta att röra kroppen mer än nödvändigt innan den är helt kall.
Ceremonin och ritualer
Altare: Vid kistan ställs ett altare med ett foto av den avlidne, en Buddha-staty, blommor, ljus och rökelse.
Munkarnas roll: Munkar (eller lekmän i vissa traditioner) mässar sutror (heliga texter) för att påminna om livets förgänglighet. De anhöriga kan genomföra "förtjänstöverföring" genom att ge gåvor till munkarna eller utföra goda gärningar i den dödes namn.
Rökelse: Deltagare går ofta fram för att tända en rökelsesticka som en gest av vördnad och för att hjälpa koncentrationen vid bön.
Gravskick
Kremering: Är den vanligaste formen, i linje med Buddhas egen tradition. Ceremonin sker ofta i anslutning till krematoriet.
Askan: Kan gravsättas i en urna eller spridas. Inom vissa traditioner väljer familjen att plocka ut kvarblivna benbitar ur askan med ätpinnar för att placera dem i urnan som en sista vördnadsbetygelse.
Tiden efteråt
Man håller ofta minnesceremonier på den 7:e, 49:e och 100:e dagen. Den 49:e dagen anses vara då den avlidne senast återföds i sin nya form.